I händelse av krig...

Låt mig först klargöra att jag gör ingen skillnad på folk. Svarta eller vita, kristna, judar eller muslimer, hetero eller homo, jag hatar alla precis lika mycket...:-)

Jag har heller ingen egentlig åsikt i flyktningsdebatten, jag är varken för fler eller färre flyktningar.
Däremot så är jag aningen förbryllad över mottagandet som flyktningarna får.
De sk ekonomiska flyktningarna ( i varje fall de man misstänker komma hit av ekonomiska skäl) möts oftast av förakt, medans de som flyr undan krig och andra konflikter möts oftast av både empati och förståelse.
Inget konstigt med det kan man tycka, men...

Låt oss vända på steken och säg att Sverige skulle bli angripet och hamna i krig. Vad skulle vi då vilja att våra landsmän gjorde? Stanna kvar i landet och kämpa för friheten eller ta sitt pack och fly undan kriget och bosätta sig någonstans och låta oss andra strida för landet?

Eftersom vi inte tycks ha några moraliska aspekter på att ta emot krigsflyktningar, så borde vi rimligtvis inte heller ha några moraliska aspekter på de här i landet som inte vill göra sin värnplikt eller annan insats för landet.
Nu är det i och för sig lite si och så med värnplikten, men på min tid så åkte så gott som alla som inte ville göra den i finkan.
Samtidigt som man skickade sina egna medborgare som inte ville göra sin "plikt" i fängelse, så tog man med öppna armar emot "pliktbrytare" från andra länder.
Var finns logiken i det?

Nej, lägg ner värnplikten och inför den helt på frivillig basis. De som inte vill göra den ska istället utbildas i hur man bäst flyr landet i händelse av krig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0